Om oss

Vi som står bakom Älvlekens kennel är en familj bestående av mig Kristina, min man Stefan och våra två numera vuxna barn Henrik och Louise.

Vi har en liten seriös uppfödning av mellanpudel i färgen silver med siktet inställt på trevliga, arbetsglada och vackra hundar med god hälsa.

För oss är det kvalitet som gäller, inte kvantitet. 
Vi har inte valpar särskilt ofta och när vi har det är vi noga med att allt ska skötas på ett seriöst och ansvarsfullt sätt. 
För oss är kenneln ett nöje och en givande hobby - vi har vår dagliga försörjning på annat håll och behöver aldrig tänka i ekonomiska termer när det handlar om hundarna.
En viktig drivkraft för oss är att  skapa föräldrakombinationer/valpkullar  som vi själva vill behålla valp ifrån.

Vi arbetar i enlighet med Svenska Kennelklubben grundregler och rasens hälsoprogram samt de regler som anges från Svenska Pudelklubben.
Våra hundar är utställningsmeriterade, friska  och mentalt sunda. Vi gör de tillgängliga tester och undersökningar som krävs för att så långt möjligt garantera friska och sunda valpar. 


Våra fem mellanpudeltikar Lizzy, Beatrice, Lectra, Lilian och Joplin är våra älskade familjemedlemmar och och de lever förstås tillsammans med oss hela tiden.
Läs mer om dem på sidan "Våra hundar".

Valparna här på Älvlekens föds upp i hemmiljö och lever hela tiden tillsammans med oss i bostaden.
När de är nyfödda bor de i sovrummet, i valplådan, tillsammans med sin mamma. När de blivit ungefär
3 veckor flyttar mor och barn in i valphagen i köket och valparna blir på så vis vana vid att hela tiden leva tillsammans med oss människor med allt vad det innebär.
När de flyttar till sina nya familjer är de därför vana vid alla de situationer som samvaron med människor ger och även vid alla de ljud som finns i ett hem - dammsugaren, TV:n, diskmaskinen, musik, porslinsskrammel m.m.

Om väderleken tillåter får de vid några veckors ålder även vistas ute på gräsmattan i sin stora valphage - på det sättet lär de sig tidigt att det är mysigast att kissa och bajsa utomhus.

Kenneln har sedan 2005 drivits av Kristina men under årens lopp har dottern Louise blivit alltmer engagerad i hundarna och de valpkullar vi haft och sedan våren 2016 är Louise delägare i kenneln. Vi skriver tillsammans om allt som händer här på Älvlekens.
 

Presentation av Kristina Hermansson

Jag har sedan barnsben haft ett brinnande intresse för djur och alldeles särskilt hundar. 
Jag började tidigt vara aktiv inom Svenska Blå Stjärnans verksamhet, framförallt kring hund. Gick alla kurser som fanns om hund och blev så småningom också engagerad som kursledare.

Jag började som 10-åring engagera mig inom Svenska brukshundsklubben. Som barn och tonåring gick jag kurser med familjens hund,  en dvärgpudel, och tog mig även an  bekantskapskretsens "ouppfostrade" hundar som fick följa med på lydnadskurs. Det hela resulterade förstås i att hundarna uppförde sig något sånär exemplariskt när jag var med men brydde sig inte nämnvärt om vad matte och husse sade........ men jag var nöjd över att få flera hundar att arbeta med.  

Jag är förstås medlem i Svenska kennelklubben och och Svenska pudelklubben och följer de regelverk som gäller. 
Jag har genomgått kennelklubbens uppfödarutbildning med samtliga 6 delkurser godkända i mars 2011.
I utbildningen ingår följande delkurser: 
Anatomi, 
Genetik, 
Juridik, 
Parning och valpning, 
Utfodring samt 
Valpens beteende.
Jag är också medlem i Svenska pudelklubben och följer givetvis det regelverk och de rekommendationer som klubben anger för oss uppfödare.                                                                                                
Jag och min familj bor på landet strax utanför Kungälv, cirka 2 mil norr om Göteborg.
Till vardags arbetar jag på Göteborgs universitet och min man Stefan har en firma som arbetar med kakelugnar. Tack vare att han har egen firma kan han arbeta mycket hemifrån - en av förutsättningarna för att vi ska kunna ha våra hundar.  

Jag har haft hund sedan jag var 8 år då jag fick jag min hett efterlängtade dvärgpudel, som vi fick glädjen att ha i hela 14 år. Utan hund har jag sedan dess aldrig varit förutom under två år då barnen var små.
Min första egna hund var en Berner Sennen och ytterligare en stor hund fanns i familjen efter det.
Genom min mors förkärlek för "trubbnosar" har det i familjen också funnits ett antal bulldoggar, både engelska och franska.
Så småningom återvände jag  i tanken till  pudel - jag ville ha en glad, fysiskt funktionell och frisk hund med ett sinnelag som präglas av följsamhet och snabbhet i tanken.

Ja, jag säger tanken för pudlar är riktigt smarta och det är fantastiskt kul och spännande med det samspel man kan ha med sin pudel.
En pudel har mer än många andra raser ett utpräglat intresse av att samarbeta med sin ägare vilket är den bästa tänkbara förutsättningen, oavsett vad man vill åstadkomma tillsammans med sin hund.

Från början tänkte vi oss storpudel men valde så småningom storleken mellan.
Mellanpudeln är perfekt för oss  -  tillräckligt stor för att klara krävande fysiska aktiviteter och tillräckligt liten för att det ska vara enkelt med exempelvis bilresor och besök hos goda vänner.
De är rejäla men tillräckligt "små" för att vara välkomna hem till de flesta människor och även på publika platser t.ex uteserveringar.

Dessutom är det bra med den lite mindre storleken när habegäret slår till. Det är nämligen så att pudlarna är beroendeframkallande - har man skaffat en (1) pudel vill man gärna ha fler och då är det bra att de inte är är så stora.

 

Presentation av Louise Hermansson

Jag är 26 år gammal och har haft hund i hela mitt liv.
Min första helt egna hund, Lizzy (Älvlekens Blivande Ballerina), fick jag när jag var 12 år gammal. Hon är född här på kenneln och hon var inte många dagar gammal när jag bestämde att det var henne jag ville ha. Jag visste tidigt att det var agility jag ville hålla på med, så redan när Lizzy var 6 veckor lärde hon sig att på kommando springa genom den lilla kattunneln som valparna har i valphagen.

Lizzy och jag har haft mycket kul ihop när vi tränat och tävlat. Förutom agilityn har vi också tränat freestyle och provat på sök. 

Pudlar är precis  lika beroendeframkallande som chips, det räcker inte bara med en - så idag har Lizzy fått konkurrens av sina barnbarn Lectra och Lilian. Lectra har fått gå i mormor Lizzys fortspår och vi debuterade våren 2018 i klass 1 i agility. Även Lilian tränar och tävlar i agility. 

Det bästa jag vet är att ha kul tillsammans med mina hundar, oavsett om det handlar om en härlig promenad i skogen eller en fartfylld agilityträning. Agilityn ligger mig allra närmst om hjärtat men jag tycker också att rallylydnad och nose work är kul. Samarbetet med hunden i agilityn är magiskt och känslan när allt bara klaffar är oslagbar. 

Förutom träning och tävling med hund tycker jag också att det är roligt att klippa pudel. Det finns få saker som är lika tjusigt och elegant som en nybadad och nyklippt pudel i en vacker frisyr. 

Jämsides med hundarna finns också ett stort hästintresse. Jag har ridit i 18 år och har idag mitt KWPN-sto Pessoa, kallad Fia, som jag mestadels ridit hoppning med. Pudlarna är perfekta stallhundar och följer ofta med mig när jag ska till hästen. 

Jag tog efter gymnasiet några sabbatsår och jobbade under dessa år bland annat  som hundrastare på ett företag i Göteborg - ett helt perfekt jobb där jag kunde ha med mina egna hundar.
Jag läser för närvarande på ekonomprogrammet vid Högskolan Väst och kombinerar studierna med att extraknäcka lite som hundfrisör. I dagsläget klipper jag bara pudlar.